Ms Monica

Det finns många tankar i huvudet den här hösten, eller kanske det här året (eller livet 💕), som är värt att skriva om i lilla bloggen (som faktiskt lever kvar mest för mitt eget minne)... 

 

Hursomhelst är vädret denna höst något som jag njuter av och uppskattar varje dag... verkligen... så nu börjar längtan efter viltspårekipage göra sig alltmer påmint, endera dagen kommer jag lägga ut min planering för ett par kurser framåt... jag ledsnar aldrig på det, men proven får dock vänta lite på min rehabilitering...

 

Nåväl, tentorna "försvann" från lärplattformen idag, om vi ska prata lite jobb, märkligt, har ingen aning om vart de tog vägen, hittade dem dock i en bakväg, men där känner jag mig inte bekväm så jag går in på vår verkstad imorgon bitti och ber om hjälp, vilken himla bra funktion det är... 👍

 

Pausade därför bedömningarna för att bege mig några mil norrut för en härlig lunch med absolut bästa Ann 🥰  vi har verkligen att ta igen... och låt oss sluta prata om svunnen tid - det smärtar och glädjer i en och samma sekund...  jag glömmer aldrig när vi lärde känna varandra på Årsta vårdcentral runt 1984-isch... och du sa att man inte kan ha plisserad kjol i vår ålder... ja, vi var lika galna då som nu... 💕🥰😙 och därefter har vi samlat en massa minnen på Gotland, på Sätra Brunn och på en massa andra minnesvärda platser...  och med facit i hand är du min partner of crime, min vapendragare... 😍😚

 

Så landar jag tillslut på köksstolen i mörkret med studentuppsatser och handledningar, i inkorgar och i vardagen och i tankar vad som verkligen är meningsfullt... 😙😚 inte minst i vår vänskap med Kristina, tusen tack för underbara hantverk som förgyllt vår vardag sedan vi lärde känna varandra... 💕🥰