Ms Monica

Det var inte den tidigaste måndagen jag stigit upp, nästan sovmorgon när klockan ringer halv sju, och då vaknar man redan vid sex för säkerhets skull. Njuter möjlighet att ligga och dra mig lite, skönt. Hann med åtta-tåget och kom i god tid till Stockholm där jag kunde köpa sallad till dagens lunchmöte. Noterar senare att bara jag har lunch med mig och har sett att det varit så på några av våra lunchmöten faktiskt. Får fundera på det där om det är så att man egentligen ska inta lunchen före eller efter 🥗

 

Dagen började dock med ett seminarium som handlade om kunskap och kunskapssyn. Vi skissade på tavlan om synen på barnet, det kompetenta barnet och människors livslinjer och hur allt kunde hänga ihop. Blev fantastiska diskussioner och många skratt. Härliga redovisningar och så lärde vi oss alla ännu lite mer innan lunchmötet startade kvart i tolv, som sagt...

 

När jag var klar med det kunde jag passa på att läsa igenom de sista två handledarintygen som kommit in från höstens VFU-kurser, detaljpeta i schemat för spec.ped. kursen, och landa i klassrummet igen strax efter kl. 13.

 

Då stod barnkonventionen på agendan och vi fick oss fyra häftiga dramapresentationer till livs. Dvs. kreativiteten, skratten och stämningen höll i sig och nu hade jag alla namnen helt klart för mig också. Normkritik och intersektionalitet fortsatte seneftermiddagen med, vi tittade på film från Danmark om hur vi delar in människor i olika rutor/kategorier men hur mycket vi egentligen har gemensamt om vi pratar om så enkla saker som - vem har varit olyckligt kär, vem har känt sig ensam någon gång osv. En fantastisk film som ger alla i rummet mycket att tänka på.

 

Och att prata om intersektionalitet är ju som att prata om en del av mig själv, här känner jag mig verkligen hemma, här trivs jag och vet att detta är mitt område. När en förskollärare berättar att de på deras förskola visat en docka med mörk hy och tillsammans diskuterat med barnen att det var helt normalt, försöker jag gå in och bryta tankarna och fråga varför var det inte en vit docka?

 

Hursomhelst vänder vi på världen och värden tillsammans och växer ytterligare i ödmjukhet och kunskap. Vilken dag. Vi avslutar med att tacka varandra och ge oss själva en varm applåd... hur ofta händer det att man får applåder på jobbet?

 

Så lev nu väl, lev dagar i applåder...