Ms Monica

Tänk vad tiden går, det känns som om det var bara häromdagen som Zivhan fick sin första kull hos oss med Ida och hennes bror. Och idag fyller de två år!!! Det känns på ett sätt som om 2020 bara blev en parentes i det stora hela, det är säkert därför vi tappar bort oss när vi räknar tiden bakåt och försöker komma på när saker och ting har skett. 

 

Idag var det en lugnare dag på jobbet och jag satt i Zoom en kort stund på förmiddagen och resten av dagen ägnade jag åt skog och mark, inboxen och kalendern och hundarna. Vi var och åt lunch på en coronasäker restaurang med bra avstånd mellan borden. Vi tog CGs bil på det dåliga underlaget eftersom han har fyrhjulsdrift. På hemvägen skulle vi tanka den men då hade tanklocket frusit!!! Vad gör man då? Inte skrattar man precis. Vinterns bileländen verkar aldrig ta slut.

 

Hursomhelst löste det sig tillslut, bilen blev tankad och väl hemma njöt jag ännu en promenad i  ljus strax före fyra innan vi tog kväller. Resten av veckan blir lite blandad med möten, några viktigare än andra.