Ms Monica

Javisst, äntligen är veckan slut men det är ju jag också, eftersom man "slitit" i minst fem dagar, oftast fler än så... hm, så fredagar är inte egentligen "min" dag, nej, men efter två dagars helg i (för det mesta) vila och återhämtning blir måndagen som en nystart i energi och ljus... 🤗

 

Och gissa om jag blev förvånad (idag med) när jag ser att dagens möte inte är ett heldagsmöte utan att det slutar strax efter tolv, det blev verkligen påfyllning... 

 

Och parallellt behöver vi handla idag och ta ut paket, tar oss ut till gamla E4an utan så stora problem men sen hem via Björklinge, ja, vad ska man säga, vägarna är svårligen farbara, det är väl baksidan av (framsidan av livet), livet i Skuttunge... 🤗 Så eftersom Petra 😘 och jag ska på äventyr långt bort imorgon omprioriterade jag, jag kör inte småvägarna till er, nej, vi ses i stan i stället - så får det bli 👍

 

Så är vi hemma igen fortfarande i ljus, men nu är jag ju så trött att jag faller ner på köksstolen och nästan somnar, men tittar ut efter en stund och kopplar upp flocken för kvällens promenad i ljust, men plötsligt kände jag mig nästan hotad, vinden övergick till stormstyrka och jag ser trädstammar som hotar oss och jag vänder och nästan springer hem... nej, man ska inte gå i skogen i så hård vind, men ikväll blev jag överraskad när jag gått halvvägs... så skönt att vi är hemma och trygga och nöjda igen...  🤗