Ms Monica

Så meningsfullt att få ladda dagen med en resa till finaste Gävle, en stad i hjärtat, och att få långluncha med Sara som jag har en så lång historia med, den närmar sig väl 10 år nu?

 

Som "gamla" kollegor på högskolan i Gävle fick vi superfin kontakt och har i stort bevarat den - med undantag i perioder när "livet kommit mellan", men vi har alltid hittat tillbaks och vi brinner bägge för högskolepedagogiska frågor, som vi alltid återvänder till och vänder ut och in på... 

 

För visst är det märkligt ändå att vi undervisar så mycket som universitetslektorer, men nästan aldrig talar om det... om undervisningsinnehåll, form och kvalitet, om våra studenter ... 💜 

 

Den 11 december ska jag på en anställningsintervju på Södertörn (jag är rankad som nummer fem och har fyra väldigt kompetenta sökanden före mig så jag räknar knappast med att få tjänsten) och i intervjun ingår det att hålla en provföreläsning - märkligt i mina ögon, för i min tjänst som lektor är föreläsningarna ungefär en promille av det jag gör... jag uppfattar det som om vi hela tiden lever i fel tid och missar den postmoderna, den posthumanistiska och den "post-ismiska - tiden", dvs. tiden då det inte är meningsfullt att "isma" sig... 

 

Nej, i Saras och min kvalitetslunch framkom så oerhört många platser i den akademiska världen där man helt bortser från vad som är meningsfullt ... så tänk vilken ljus dag det blev i det filosofiska rummet, trots snöglopp och mörk eftermiddag... 💛