Ms Monica

En riktigt fin och påfyllande söndag i skogen blev det idag... alla ingridienser man kan önska, inte minst vädret som blev fantastiskt fint, spårekipagen superduktiga, maten god och vi hann med allt vi skulle i god till innan mörkret föll över Skuttunge denna sista söndagen i november 2018...

 

Jag började dagen med att lägga fyra "nybörjarspår", dvs. spår som är träning till anlagsprov och inte till öppet spår, som det heter. De ska ligga några timmar bara, 2-5, enligt provregelboken, så vi försöker hålla oss till det, och så vacker skog som möter mig denna tidiga söndagmorgon...

 

Kl. 12 börjar vi med taxen Dackes nattgamla spår, han är ivrigare än ivrig och ger sig på spårstarten direkt, men finner så mycket annat spännande i skogen också, det var ju så länge sen han var ute i en "riktig" skog, så härliga dofter från än det ena, än det andra... dramatik när nya spårlinan går sönder och Dacke försvinner i tätningarna... och glädje när han inom kort återvänder till matten igen och fortsätter spåra... Han är en superduktig spårhund även om det var alldeles för mycket dofter att kolla idag... 

 

Sen kommer vi till maten, det bjuds på Taco-buffé som är godare än gott... Det är ju ändå avslutning... Vi njuter stillhet och värme en stund innan vi fortsätter ut till de resterande tre spåren... Visst är det extra mysigt att komma in i värmen och äta varm mat när man har varit ute i kylan en stund - Dackes spår tog i alla fall en halvtimme... 

 

Sen bestämde jag vilket hund som skulle gå vilket spår... Taxen Bira fick gå först ut, går i spårkärnan med djup koncentration, ett riktigt HP-arbete (hederspris), är redo för ett anlagsprov, utan tvekan, vilken trevlig hund, innan vi skiljdes åt idag tog jag vitsuddarna och Zirhie i koppel och så promenaderade vi tillsammans med Bira, Tekla bråkade och skällde och Bira tittade åt ett annat håll och så efter ett tag gick de sida vid sida som bästa vänner... 

 

Dags för Elsa, den långhåriga collien som gör sitt bästa spår någonsin... går med nosen i backen i princip genom hela spåret... avviker bara någon gång, gör det bekvämt för sig och tar stigen sista biten fram till klöven... kul att se... 

 

Kalles tur, schäfern som är hur spårsäker som helst och tycker våra 300-400 meters spår är som en "droppe i missisippi", jag borde lägga kilometerspår till honom, gör nog det till vårens återträff (som vi idag bestämde att vi ska ha 😘)... 

 

Landar på köksstolen och existentialiserar lite... något av min specialitet skulle jag nog säga... så njutbart... 💜