🚝 Om att röra sig i livet som pendlare... 🚌

Dagens blogg kommer inte handla om nÄgot annat Àn resan till och frÄn jobbet idag... (kanske) huvudvÀrken och minnesförlusten pga. den... hur mycket kan man krÀva SJ pÄ egentligen, nÀr det kommer till arbetsmiljö?
 
Det slutade med att maken fick skjutsa mig hela vÀgen till Arlanda och jag fick hoppa pÄ flygbussen dÀr till Stockholms Cityterminal för att överhuvudtaget ta mig till Stockholm, tÄgen mellan Uppsala och Stockholm var helt instÀllda...
 
Men i allt "elĂ€nde" sĂ„ klev jag ur bilen, traskade upp för trappen och dĂ€r stod en flygbuss som skulle gĂ„ till Stockholm City om 0 minuter, bara att kliva pĂ„, samsprĂ„ka lite med grannen pĂ„ sitsen bredvid, som rest frĂ„n Östersund och sĂ„ gick sista biten fram sĂ„ snabbt, kliver av, Ă„ker ner, knallar pĂ„ och Ă„ker ner igen, knallar mot T-banan och Ă„ker verkligen ner - i avgrunden, men precis nĂ€r jag kommer Ă€nda ner sĂ„ Ă€r det bara att kliva pĂ„ pendeln mot SödertĂ€lje C - och nu tror vi att vi kan köra Ă€nda fram, sĂ€ger föraren och jag förstĂ„r att det varit problem Ă€ven med SLs pendeltĂ„g idag... 

Det Àr faktiskt inte ok med alla dessa "Àventyr" för att ta sig till jobbet en helt vanlig dag... tur att seminarierna blev mer Àn vad man kan förvÀnta sig... sÄ bildade vi blir i kursen Förskolans kunskapstraditioner... 
 
Vi har somnat för lÀnge sen, och vaknat lÄngt senare Àn vi var uppe och trasslade med resan till vÀrldens bÀsta jobb... 
 
Och pĂ„ nĂ„got helt annan plan njuter vi finmiddag med Ă€lskade Petra och David, vi lĂ€ngtar guldgrabbar och löser vĂ€rldsproblem med klok-Johanna, sĂ„ livet Ă€r vĂ€rt Ă€ndĂ„ - trots allt ... â€đŸ˜Š
AllmÀnt