Ms Monica

Dagens starkaste intryck gjorde avslutningen på vårens viltspårkurs... ännu en fantastisk tid tillsammans i bästa Skuttungeskogen är till ända, jag ledsnar aldrig på att höra vilken vacker eller underbar skog vi bor i, nej, trots att jag vill flytta varje bedrövlig vinter så är den förlåten när viltspårsäsongen gör entre i livet... 

 

Men dagen startade med en massa "smygjobb" som jag fortfarande sysslar med, kontakter som processledare, som kursansvarig, som inget och allt och en härlig mjuklandning i höstens schema, det gick att lösa trots allt, men jag undrar lite vart utbildningssektorn är på väg - var och varannan kollega sjukskriver sig eller byter jobb - oroande... det finns alltid en risk (som jag förstår till fullo) att vi som är "upprättstående" får bli klippor i alla möjliga och omöjliga uppdrag, undervisning hela dagen, hemma vid åtta, runt 30 mail att besvara och åtgärda, sedan förberedelser inför nästa dag, påläsning av litteratur och förberedd inför kommande seminarier... dags att lyfta blicken och försöka utveckla en hållbar utbildningssektor?

 

Min hårddisk (läs hjärna) arbetar ständigt med dessa tankar, så extra fint att Kristina - grannen, fodervärden och vännen, förstår precis vad jag pratar om och kan ge "hur många exempel som helst"...

 

Så var ska man vara om inte i viltspårskogen i Skuttunge i juni 2018? Med fantastiska spårekipage som blir nära vänner... 😘