Ms Monica

Så avslutas vecka 2 i januari 2018. Det är helt otroligt och också trevligt, att tiden går fort och vet ni - varje eftermiddag tittar jag ut och ser på klockan för att notera hur mycket mer ljus vi får dag för dag... för visst märks det mest på eftermiddagarna?

 

Åker i lugn och ro till jobbet, läser in mig på allt inför dagens möte, laddar upp allt på datorn så det bara är att ta fram vartefter vi diskuterar de olika punkterna, dags för processledarna att mötas igen, en liten, trevlig, effektiv grupp som trivs att arbeta tillsammans  - och - som har ett gemensamt hundintresse även om det bara är Linda och jag som har hund... åtminstone i skrivande stund 😊

 

Efter det effektiva, trevliga mötet - där jag inser att vi lever mitt i en stormvind av händelser och framkant på Södertörn när det gäller lärarutbildning - så tar vi en gemensam fika i det supermysiga fikarummet på "gräddhyllan"...

 

Fulladdad sätter jag mig på pendeln, kliver av i avgrunden (ja, jag gör faktiskt det, trots att SL-pendeln faktiskt gick hela vägen till Uppsala, men nej, det är så oerhört många plus med att byta till SJ på centralen), rullar upp till ljuset i alla rulltrappor och knatar iväg mot 16:51-tåget, och här räknar vi minuter, men jag har några till godo till och med, ser att det är tåget till Falun som står på spår sex, ser konduktören och frågar, för säkerhets skull - går det här tåget till Uppsala? Ja, svarade hon, har du vanlig biljett? Ja, absolut - Men då får du hoppa in nu, svarade hon och jag undrade varför tåget gick flera minuter innan den utsatta avgångstiden?

 

Jo, för att jag gick till fel spår, klev på fel tåg och hade köpt biljett till något helt annat, men den gulliga tjejen sa när hon kontrollerade biljetten, du är i alla fall på väg åt rätt håll - haha 😊