🐣 Om dagar i tillfrisknande och dagar i vår... 🐾

Om ni undrar om jag är frisk, så börjar det närma sig ett sådant tillstånd, tack och lov. Tror jag fick mycket energi från helgens härliga SPA, hostan är nästan helt ute i periferin och halsen stökar bara lite på morgonen... och det märkliga är att jag nästan inte alls noterar det, visst är det bakvänt? Man går in i ett "normaltillstånd" dvs. blir frisk och tänker inte ens på att man blir det, men när kroppen gör sig påmind och protesterar då uppmärksammar man den hm 💜
 
Nu kanske jag äntligen kan ta tag i alla relationer som behöver tas tag i, teatrar, besök, luncher och middagar... det har jag inte orkat de senaste fyra veckorna 😚😘 men oj vad tiden går ... och det är väl tur sådana här gånger... 
 
Och tänk vilken fin måndag jag vaknade till, helt fantastisk med alla plusgrader som dansar på fönsterbläcket, solen som strålar in genom fönstret, lugnet i huset, vilken skön start på veckan... 
 
Får en massa jobb gjort, det viktigaste var att skicka iväg betygen från förra kursen och det blev en hel del pyssel med att få ihop fyra grupper, redigera listorna jag fått för att få in personnummer på alla, sortera i bokstavsordning och sedan få in datum och medrättande lärare... check - tyvärr hade jag helt missat att det var möte med det interkulturella rådet, men sen kom jag på varför, jo, jag hade ett möte med processledarna som redan var bokat så därför skrev jag inte in rådets möte, men när processledarna i stället träffades i fredags så var ju dagen idag "blank"... det löste sig fint ändå, vad jag kan förstå... 
 
Flocken samlas på eftermiddagen, Tekla tas emot med glädje och gläds åt att komma hem, besöker finaste Oden, som växer och frodas, vilken härlig varelse, jag fick äntligen gosa med honom - som jag inte orkat nu då, tänk sex veckor blir han idag. 
 
Förundras över att vi kan promenera i vackert ljus efter kvällsmaten, dvs. strax efter sex... njuter tacksamt dagar i tillfrisknande och dagar i vår... 
 
Se denna ljuvliga lilla sippa, laddad med så mycket vår... nu är de här i Skuttunge ... 
 
Och se, fanns där inte en och annan ljuvlig tussilago idag också, kanske ännu mer laddad med vår... 
 
Så njutbart att kunna gå en härlig kvällspromenad i strålande ljus och solen ännu i högt läge, här Zirhie och Tuva... 
 
Teklas lycka att få komma hem, springa lös i skogen, busa med Zivhan, man blir alldeles varm i hjärtat...  (och nu äntligen släpper den sista snön alltmer) det är också tvetydigt när jag hör att sonen i huset är så ledsen när hon åker hem, hoppas det löser sig snart... 
 
Se så gott finaste Oden sover, så fint ni ordnat för honom Inger, kram...