Ms Monica

Så mycket firande som jag gjort denna höst tror jag aldrig jag gjort i hela mitt liv - inte ens när jag fyllde 50, trodde det var livets "top notch", men så fel jag hade, disputationen hösten 2017 var verkligen livets "top notch"... både före, efter, under... så fantastiskt... jag har verkligen inte lyckats smälta detta...

 

Det tar aldrig slut, så trevligt, kennelvänner, Champagneflaskor i kylen, konserter och ompysslad av närmaste i Stockholm, tårtor på jobbet, vänner i djupet av hjärtat - i Uppsala och i Enköping...

 

Inte minst idag då Tina (bichonsyster) ville bjuda in oss (Gun och mig) på det underbaraste Caféet jag varit på (nästan i paritet med Junggrens café i Göteborg) Tant Gredelin i Enköping ... trivsamt med Bichonsystrar... lagras i hjärteroten...

 

CGs telefon slutar fungera, anar ni vilken energi det tar - detta med teknikstrul, hur orkar vi? Hur kan jag åka bort utan att kunna få kontakt med famljen, omöjligt... vet att syster yster köpt ny telefon, kan jag låna den gamla, finns en äldre vi kan låna, supertur... så "alltid-finns-där-syster" ... lycka

 

Redan vid 18-tiden sitter ett kontantkort i den lånade telefonen och vi kan ha kontakt - men herre jessus - hur gjorde man förr?

 

Så härligt också att nya generationer (läs 80-talisterna) är bildade och källkritiska - puss Johanna...

 

Landar på världens bästa köksstol - och tänker att det blir ett nytt år och en ny tid i mitt liv alldeles snart...  så lev väl - lev top notch...