Ms Monica

"Alla" förstår precis vad jag pratar om när jag säger att jag är i slutet - att jag lever konstiga dagar och nätter, konstig tid i livet... jaha, du är där Monica, jo, det kommer jag ihåg precis, allt adminstrativt som "plötsligt" tillkom, ja, allt som plötsligt tillkom, långa dagar, tidiga morgnar, långa nätter, bokstäver som fladdrar framför ögonen, drömmar om tangentbord som kastar om alla bokstäver, om disputationslokaler som har glömts bort att bokas, festen som jag inte arrangerat och där står 50 personer som vill delta - haha - 😯

 

Vaknar till en ny dag och kan tacksamt konstatera att det "bara" var mardrömmar... hämtar datorn i köket och börjar redan strax efter sju trots få timmars sömn... dagen idag har inte bestått i så mycket annat, förutom en introduktion till en ny kurs, nytt biljettsystem på SJ (hm, det måste jag kolla upp - mitt lyckliga blippande är tydligen slut från den först oktober - det gillas inte), landar med de fyrbenta i en energi- och omladdande promenad, ett måste innan jag kröp in i bubblan igen och skrev och skrev och skrev och skrev... bokstäverna har runnit ur mina fingrar den senaste tiden... snart tar det väl helt enkelt slut?

 

Och snart tar jag slut också, jag har inte fått svar från professorn i USA, får ägna någon dag åt sökandet efter den viktiga artikeln... 

 

Men nu är texten skickad, nu är det bara att längta kuddläget, så försöker vi avsluta dagar i märklighet...