Ms Monica

Efter snart 25 år med husbil på landets vägar och campingplatser börjar man bli ganska hemma på campingarna och dess tillbehör, med grillarna som tänds vid åtta, med mjukisbyxor och med foppatofflorna, hundarna som skäller, badas och fönas, med elverken som stängs av vid 12 och startar vid 6...  det börjar bli som att komma hem oavsett var campingen är  i landet...

 

Mentalt startar min dag redan igår kväll, grunnar och reder ut skillnaden mellan welsh terrier och lake... här tas inget för givet... att vara kunnig är en viktig sak för mig... vidare grottar jag ner mig i dessa härliga Affenpinscher, exakt ett år sen jag gick elev - just här i Ransäter - och imorgon gör jag en aspiranttjänstgöring... på söndag några terriers, hemmaplan med andra ord...

 

Hursomhelst har vi njutit Sveriges campingar mer eller mindre. Husvagnen i Piteå för ett par år sedan slog kanske rekord, men tänk vad vi skrattat åt detta minne...

 

Men å andra sidan upplever vi lyxhotell och spa på våra domaruppdrag, vänner, lyx och helt fantastiska rasexemplar som anmäler till oss och tror på vår kunskap om rasen... allt bugar vi ödmjukt för...

 

Liksom vi bugar tacksamt för att internetdelningen fungerar ikväll...

 

... och grattar och älskar lilla Tekla på sin 7-månadersdag...

 

Livet som campare är inte alls så dumt, speciellt inte när det är en del av våra hundaktiviteter, så lev väl, lev Sveriges fina Campingplatser... och ännu tar syskonträffen i Mariefred häromdagen stor plats i hjärtat - precis som träffen med finaste älskade Petra som man ser allt mer sällan nuförtiden...

 

och snart kommer vår älskade husbil hem igen så vi kan leva campingliv all in...