... en lurig räv, en härlig dag på jobbet o mot Borka...
... i lördags var jag med om något av det märkligaste någonsin sedan jag började med hundar ... på kvällspromenaden var Embla lös (som vanligt) o stack iväg efter ett spår (som vanligt). Efter ca 30 minuter kommer hon knatandes i skymningen (som vanligt) o alldeles i hälarna på henne en vacker räv. Hon var inte ett dugg besvärad utan knatade vidare i lugnt tempo med nosen i vädret - och räven alldeles efter. Kan Mickel möjligen vara kär? I onsdagskväll var samma räv utanför vårt staket och jag säger till min man - titta det är en räv precis utanför staketet - nu kommer Embla säkert vara borta flera timmar lös o ute som hon var) ... men icke... Embla satt redan utanför dörren så antagligen följde han henne till dörren även då ♥ ♥ ♥... naturen är helt fascinerande...
För er som inte vet så mycket om hundar och rävar kan jag berätta att Embla är en Borderterrier och de är uppfödda för att JAGA räv. Och Embla älskar att jaga räv. Det är det bästa hon vet... vad som hände i skogen kan jag bara spekulera kring - tänk er detta scenario (Embla är iaf 12 i år):
Embla sticker iväg på ett efterlängtat rävspår... någonstans efter spåret står en ståtlig Mickel Räv... han säger - Oh, om jag vetat att jag skulle möta något så vackert i denna anspråkslösa skog hade jag förstås tagit mitt bästa rakvatten i morse... tja hörni, vad skulle ni säga om en sådan replik ...
Efter en supertrevlig (om än lite väl tidig - 04:30) dag i Svenska Grythundklubben fick jag åter förtroendet som föreningens sekreterare - det tackar jag för och det gläder mig. Jag hoppas verkligen jag kan bidra med något framgent... Jag har innehaft denna post tidigare. Jag blev vald i mars 2007 till föreningens sekreterare. I början av april 2007 fick jag åka akut med mamma till sjukhuset för misstänkt stroke, men det var inledningen på hennes frontallobsdemens (detta vet vi idag)... två veckor senare råkade jag ut för en whiplash-skada med sjukskrivning och smärtor som följd... i mars 2008 var jag tvungen att kliva av uppdraget. Det känns härligt att kunna gå tillbaks igen efter att vi fått rutiner kring mammas sjukdom och ordning på nackskadan...
Dagen idag på jobbet har varit (som ungdomarna säger) helt sjukt kul.... Jag började med att avsluta en högskolepedagogisk kurs där vi hade en mycket trevlig genomgång av alla papers som presenterades... jag tror alla påverkades av en positiv stämning... mitt i avslutningen fick jag avbryta för att informera om mitt nya uppdrag hos cheferna och fick mycket respons och idéer (tack för det om ni läser detta!)... tillbaks till kursen... fortsatta intressanta diskussioner... sen ett lunchmöte med en av mina nya kollegor på jobbet (det blev ju två sådär bara) och trevligt och inspirerande - nya tankar och idéer... skulle ljuga om jag sa att jag inte är socialt orienterad på jobbet ...
Så var det alltså inte :-)
Nästa möte minst lika trevligt med annan kollega för att diskutera arbetsfödelning och tjänsteinnehåll... varför kan vi inte göra detta över en bit mat, några fler kollegor och ett glas rött...
Sista mötet för dagen med chefen... känns som vi är på samma våglängd och tänker på samma sätt... är glad över mitt nya jobb och mitt nya arbetsliv på halvtid... verkligen... jag ångrar inte en sekund att jag sökte detta uppdrag!
Och på fredag är vi äntligen äntligen på väg till Borka...